Ca 4 timmar efter att alla ungarna kommit så blev det en helvändning för Lola. Hon började springa fram och tillbaka i huset och fräste, skrek och spottade åt ungarna. Hon vägrade vara i bolådan och struntade totalt i bebisarna. Jag har aldrig känt mig så hjäplös någonsin. Tårarna forsade och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Jag har läst på massor om kattfödslar i böcker men mycket av det ser/låter så enkelt teoretiskt. I praktiken så är det helt klart svårare...

Där kommer kattforum in i bilden! Jag skrev ett desperat inlägg på forumet mitt i natten och till min glädje så fanns det fortfarande folk som var vakna!. De gav mig diverse knep som kunde hjälpa honan att ta till sig ungarna.

Jag provade med att byta bolåda och flytta in den i datarummet. Jag la i en värmedyna och smetade lite leverpastej på ryggen på ungarnas ryggar sen sängde jag in mig, Lola och bebisarna. Lola va på mig som en liten blodigel. Hade hon kunnat så skulle hon ha krypit innanför huden på mig. Efter flera timmar så började hon bli lite intresserad av lådan och tillslut så lade hon sig ner. Ungarna kastade sig över henne och jag såg paniken i hennes ögon. Jag klappade henne lugnt och pratade med henne hela tiden. Äntligen - hon lät ungarna dia.

Tyvärr så har ungarna tappat några gram men förhoppningsvis så är de på väg upp igen. Med tanke på hur mycket de diar nu så borde de se ut som små spädgrisar snart ;)

Jag tackar alla på www.kattforum.se som hjälpte mig av hela mitt hjärta! Ni ska ha en stor eloge och en bunt rosor. Ni fanns verkligen där när jag behövde det! 
Ett stort tack även till min uppfödare Martina som står ut med min terror ringning..